Processen

Idag skulle jag åka tunnelbana och hade inget månadskort. Så jag tänkte lösa en biljett kontant. Jag stegar fram till spärren och i denna sitter en kvinna som har munnen uppochner och med en pottformad frisyr i färgen Barbierosa.

- Hej, jag skulle vilja åka till Odenplan tack, säger jag och sticker fram en 50-lapp.
- Det kostar 40 kronor här och 26 på Pressbyrån mumlar hon mekaniskt.
- Eh, va. Va sa du, svarade jag?
- Det kostar 40 kronor här och 26 på Pressbyrån säger hon i exakt samma tonläge. Hennes mun rör sig knappt.
- Här verkar det kul att jobba tänker jag snabbt och undrar samtidigt om hennes färgval i håret är ett drastiskt infall i att få vardagen lite mer...händelserik. Men du skämtar väl, säger jag lite chockad?
- Nä, svarar hon kort och gott. Munnen har ännu inte rört sig. Fantastiskt.

Jag reser mig sakta upp från den lätt framåtböjda ställning man alltid intar när man ska tala med någon i en biljettkassa. Mycket likt den ställning en mottagare av Oscars har när de håller sina tal. Jag sneglar till vänster och där, exakt tre meter från spärren finns en Pressbyrå.

Där inne frågar jag snubben i kassan varför det är dyrare att köpa biljetten i spärren.
- Rånrisken, de vill inte ha kontanter.
- Kontokort tänker jag snabbt som en ninja. Har dom testat kontokort? Men svarar; Borde inte biljetten vara billigare där då? Så blir det mindre pengar?
Killen skrattar och säger
- Ja kanske.
- Man kan undra varför det sitter någon i spärren över huvudtaget. I många storstäder finns ingen alls. Bara maskiner. Det borde funka även här kan man tycka?

- Brandsäkerhet, svarar killen. Om det skulle börja brinna.
- Brandlarm, svarar ninjan i skallen igen? Men jag säger inget utan bara skrattar och skakar på huvudet.
Jag tar min biljett och går tillbaka de tre meterna till spärren där samma Barbiefrisyr sitter.
- Stämplar du biljetten, eller ska jag göra det på Blomsteraffären därborta säger jag med mitt allra bästa leende.

Hon stämplar biljetten, ger den tillbaka till mig och säger ingenting.

- Nehepp, inte det. Jag tar biljetten, reser mig upp från min Oscarstals-ställning och går mot rulltrappan.

Jag inser i på väg ner till tågen att jag precis varit med om en höjdpunkt i svensk tankeverksamhet. Något som kanske kan kallas för Kafka Light.

En jävla bra konsert....

Såg herr Springsteen på Globen häromdagen och kan väl erkänna att det inte är det bästa han gjort. Tidningarna hade dessutom lite svårt att hålla enad front.

Måste säga att min åsikt ligger emellan recensionerna. Kanske DN ligger närmst.
Jag anser inte att konserten va full pott i Bruce-mått. Full pott va Ullevi 03. Full pott va Stadion 88.
Detta var inte i närheten. Detta var rutin. Men Bruce-rutin är full pott för vilken annan artist som helst. Faktiskt.

Så 3,5/5 av mig. 0,5 för Jungleland och Santa Claus-jippot som jag anser mig ha stor del av.

Annat som är anmärkningsvärt är att Globen äntligen lyckades gunga rejält. Publiken var fullkomligt övertänd när Bruce kliver upp på scen. Nedan klipp bevisar detta med eftertryck.

Nu har vi Ullevi den 4 och 5e Juli att se fram emot och eventuellt Camp Nou i Barcelona den 19 Juli. Camp Nou tar 90 000 pers! Det kan bli ett minne för livet det.

Paulun igen

Hur kan man vara hälsoguru nummer ett men ändå vara sälformad?
Bara undrar...

Är allergiker eller Paulun korkad?

Jag köpte Fredrik Pauluns fantastiskt svindyra lilla på nötter häromdagen.
"Pauluns Nötblandning" heter den. En näve blandade nötter paketerad i en påse som utrålar nyttighet. Kostar 25 spänn ungefär. Galet dyrt, men vad gör man när man står i kassan på Konsum och valet står mellan en Snickers eller lite nyttiga nötter?

Nåväl, jag mumsar i mig nötterna och tycker jag är duktig som höll emot godistarmen.
När jag vänder på påsen så blir jag lite förundrad. Jag blir informerad via en liten text att påsen kan innehålla nötter. Men vafan. Kan någon förklara detta för mig. Hur kan en produkt som heter Pauluns NÖTblandning, inte innehålla nötter?

Jösses