Idag skulle jag åka tunnelbana och hade inget månadskort. Så jag tänkte lösa en biljett kontant. Jag stegar fram till spärren och i denna sitter en kvinna som har munnen uppochner och med en pottformad frisyr i färgen Barbierosa.
- Hej, jag skulle vilja åka till Odenplan tack, säger jag och sticker fram en 50-lapp.
- Det kostar 40 kronor här och 26 på Pressbyrån mumlar hon mekaniskt.
- Eh, va. Va sa du, svarade jag?
- Det kostar 40 kronor här och 26 på Pressbyrån säger hon i exakt samma tonläge. Hennes mun rör sig knappt.
- Här verkar det kul att jobba tänker jag snabbt och undrar samtidigt om hennes färgval i håret är ett drastiskt infall i att få vardagen lite mer...händelserik. Men du skämtar väl, säger jag lite chockad?
- Nä, svarar hon kort och gott. Munnen har ännu inte rört sig. Fantastiskt.
Jag reser mig sakta upp från den lätt framåtböjda ställning man alltid intar när man ska tala med någon i en biljettkassa. Mycket likt den ställning en mottagare av Oscars har när de håller sina tal. Jag sneglar till vänster och där, exakt tre meter från spärren finns en Pressbyrå.
Där inne frågar jag snubben i kassan varför det är dyrare att köpa biljetten i spärren.
- Rånrisken, de vill inte ha kontanter.
- Kontokort tänker jag snabbt som en ninja. Har dom testat kontokort? Men svarar; Borde inte biljetten vara billigare där då? Så blir det mindre pengar?
Killen skrattar och säger
- Ja kanske.
- Man kan undra varför det sitter någon i spärren över huvudtaget. I många storstäder finns ingen alls. Bara maskiner. Det borde funka även här kan man tycka?
- Brandsäkerhet, svarar killen. Om det skulle börja brinna.
- Brandlarm, svarar ninjan i skallen igen? Men jag säger inget utan bara skrattar och skakar på huvudet.
Jag tar min biljett och går tillbaka de tre meterna till spärren där samma Barbiefrisyr sitter.
- Stämplar du biljetten, eller ska jag göra det på Blomsteraffären därborta säger jag med mitt allra bästa leende.
Hon stämplar biljetten, ger den tillbaka till mig och säger ingenting.
- Nehepp, inte det. Jag tar biljetten, reser mig upp från min Oscarstals-ställning och går mot rulltrappan.
Jag inser i på väg ner till tågen att jag precis varit med om en höjdpunkt i svensk tankeverksamhet. Något som kanske kan kallas för Kafka Light.
skip to main |
skip to sidebar
Det är svårt att inte flyta när man är korkad
3 comments:
Undra om hon visste att man måste ha en viss frisyr för att platsa i den svenska spärren el att hon visste att det är just Hennes fel att systemet är som det är, kanske ville hon inte något hellre än att stå i blomsteraffären och jobba el då kanske någon ninja också skulle vandra in och sagt hur allt SKA vara.Ett tips är att använda mobilen till att betala biljetten nästa gång .. så kan du bara blunda åt människan och visa din betalda resa. ( bara skrattar och ruskar på huvudet )
Det är dock aldrig fel att le. Oavsett vilket frisyr man har. Och vem säger att hennes frisyr är fel?
Se upp för dörrarna vännen..och tack för tipset om mobilen
Hahaha, underbart... Kan man annat än att älska sverige?
Post a Comment